Lyckebyåns historia

Lyckeby/Lyckå grundades förmodligen p g a det perfekta läget vid kusten och Lyckebyåns vattenfall och handeln av varor utvecklades tidigt i detta område. Många industrier förlades senare här eftersom det fanns möjligheter att utvinna energi ur vattenkraften. Kolonisationen av skogsbygden kom betydligt senare än kust- och dalbygden, under de två första hundra åren av medeltiden. Under den här tiden anses ortnamnen -hult, -boda och -måla ha tillkommit.

I de här områdena var sjö- och myrmalmen mycket riklig och hade stor betydelse för försörjningen tillsammans med en viss animalieproduktion, fiske och skog. Blekinge var tillsammans med Skåne och Halland stora järnproducenter under medeltiden. Fortfarande under senare delen av 1600-talet bestod bebyggelsen till stor del av ensamgårdar, men ungefär hundra år senare började antalet byar öka, speciellt i områden med lättbrukad mark. Samtidigt som byarna utvecklades, ökade också antalet torpare i markerna.

Dalgångens kolonisation - De första människorna

Det kalla klimatet som rådde efter inlandsisens avsmältning ersattes av ett varmare klimat. Vegetationen blev allt frodigare och däggdjur som älg, rådjur, bäver samt människa vandrade in. Vid kusten fanns gott om säl. De första människorna var kringvandrande och fiskade, jagade och samlade in ätbara bär och växtdelar. Man slog sig främst ner vid stränderna där det fanns gott om byte. Senare blev de mer stationära och bohyddor av olika slag uppfördes. Genom att följa vattendragen inåt land, koloniserades nya områden. Skogsmarken började röjas och svedjebrukas.
Jordbruk med en viss djurhållning, blev ett komplement till jakten och fisket. Allt eftersom klimatet försämrades, blev jordbruket alltmer betydelsefullt och befolkningen mer organiserad i samhällen. I de kustnära trakterna av Lyckebyån har människor levt i tusentals år. I Augerumstrakten har man hittat spår efter stenålderslämningar, liksom spår efter en intensiv bebyggelse under bronsåldern, 600-talet, och vikingatiden.

Industrialismens framväxt

Närhet till vatten var den styrande faktorn vid val av bosättningsplats för de första människorna. Lyckebyån gav möjligheter till vattenförsörjning och var betydelsefull ur såväl odlings- som transportsynpunkt och för fisket. Vid industrialismens utveckling kunde vattnet utnyttjas både som kraftkälla och som råvara. Detta hade speciellt betydelse under 1700- och 1800-talets Sverige då industrialismen satte fart. Utmed Lyckebyån växte många industriorter upp under den här tiden.

1700-talet

Lyckeby utvecklades till en stor industriort på 1700-talet, vilket säkert dels berodde på tillgången till vattenkraft men också på närheten till den växande staden Karlskrona som grundades 1680. Materialet om verksamheter i Blekinge är framarbetat av Katarina Olsson, Högskolan i Kristianstad.

Blekinge

Under 1700-talet fanns följande industrier vid Lyckebyån i Blekinge: Lyckebykvarn, där vattnet leddes in till kvarnarna för att mala till säd. Ett bränneri fanns nära kvarnen men var igång endast en kort tid. Ett stenpappersbruk utnyttjade spillvattnet från kvarnen. Dessutom fanns flera mejerier, en segelduksfabrik, en vattendriven hamp- och bykestamp för att sönderdela eller krossa material, en smedja med fem härdar vilka drevs med fem vattenhjul förädling av gjutstål, järn och andra metaller (manufakturverk), ett antal kvarnar (en hjulkvarn och flera skvaltkvarnar) i Augerums socken samt en kopparhammare som anlades i Lyckeåborg.

Småland

Linnefors Järnbruk startade redan 1738 och blev en betydelsefull arbetsplats för bygden under ca 100 år. En annan betydelsefull verksamhet som växte fram under 1700-talets Småland var glasindustrin. 1742 startade glasbruket i Kosta. På Kyrkeby Gård startade under 1770-talet ett brännvinsbränneri. Gårdsbränneriet höll på fram till 1971, då staten centraliserade brännvinstillverkningen till Nöbbelöv utanför Kristianstad.

1800-talet Blekinge

Fortfarande under 1800-talet var verksamheten i full gång i Blekinge: Lyckeby Järngjuteri sedemera Lyckeby Gjuteri och Mekaniska Verkstad som anlades 1859 där bl a jordbruksmaskiner (t ex torvströmaskin) och gjutjärnsmöbler tillverkades en segelduksfabrik som var framgångsrik i början av seklet men lades ner under 1830-talet två garveri en vadmalsstamp ett färgeri två brännerier som lades ner i slutet av 1800-talet ett ölbryggeri 1860-1913 fyra pappersbruk i Augerums socken ett antal tullmjölkvarnar den f.d. kopparhammaren som blivit vals- och spikverk vallmars- och barkstamp benstamp oljeslageri

Småland

Småland startade ett stort antal glasbruk under slutet av 1800-talet. Inom Lyckebyåns avrinningsområde etablerades tre glasbruk under den här tiden, Åfors 1876, Johansfors 1891 och Skruf 1897. Verksamheten utmed Lyckebyån minskade efterhand och många företag lades ner i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet bland annat p g a ökade krav på effektivitet och ekonomi.

1900-talet Blekinge

Efter första världskriget växte industrin på bekostnad av jordbruket och Lyckeby expanderade och blev en förort till Karlskrona. Man var inte längre beroende av vattnet som energikälla. En del verksamhet utmed Lyckebyån fanns dock kvar in på 1900-talet: en stärkelsefabrik, som 1929 började produktion av glykos, smedja, pappersbruket i Kättilsmåla tillverkade fortfarande 1935 skrivpapper, tryckpapper och kardus mejeri i Kättilsmåla två mjöl- och sågkvarnar som var i drift fram till mitten av 1900-talet

Småland

I Småland var verksamheten vid glasbruken fortfarande mycket betydelsefull. Ett nytt glasbruk kom till under 1950-talet, SEA i Kosta.

Utdikningarnas tid

I syfte att optimera utnyttjandet av vattnet har regleringar av olika slag t ex ändrad vattenföring, vattenstånd och grundvattenstånd, genomförts genom årens lopp. Vattenkraftsreglering har varit den mest betydelsefulla och omfattande typen av reglering genom tiden. Idag är reglering av sjöar för vattenförsörjning det vanligaste. I Lyckebyåns vattensystem regleras sjöarna Törn och Stora Havsjön för vattenförsörjning.

Under 1800-talet och början av 1900-talet sänktes, torrlades eller invallades många sjöar i syfte att vinna eller förbättra jordbruksmark. Inom skogsbruket dikades och skyddsdikades marken i syfte att öka produktionen på skogsmark. De större ingreppen skedde främst på 1930- och 1940-talet, vilket sannolikt dels berodde på att det från 1927 fanns möjligheter att finansiera skogsdikning med statsbidrag och statslån, dels på att skogsdikning under 1930-talets krisår användes för att motverka arbetslösheten.